Water footprints – bra eller dålig grej?

Jag har idag lyssnat på Matens pris, ett jättebra radioprogram om mat, miljö och hållbar utveckling. Just idag var det extra roligt då hela programmet handlade om det jag bloggade om här i början av januari  under rubriken Och jag som älskar mandlar .

Jag är överdrivet intresserad av footprints och indikatorer som gör att vi kan följa upp och mäta påverkan på miljön av en vara eller en verksamhet. Särskilt intressanta är footprints för att visa en varas eller verksamhets ”ryggsäck” av miljöpåverkan någon annanstans. Bra sådana kan fungera som ett pedagogiskt verktyg dvs. förklara för oss hur stor/liten påverkan en vara eller verksamhet kan ha på en annan plats på planeten. Att kunna åskådliggöra denna typ av ”osynliga” effekter blir allt viktigare när alltmer av det vi konsumerar produceras någon annanstans i den globala ekonomin.

Det finns många bra exempel på footprints, de bästa och mest utvecklade handlar om carbon footprints t ex har Max restauranger kolidoxidmärkt sina hamburgare i flera år. Detta har dels kommunicerats utåt till kunderna och dels har informationen använts för att beräkna deras koldioxidutsläpp, vilket sedan legat till grund för den klimatkompensation som de var tidiga med att genomföra för hela sin verksamhet.
Max co2-burger-pic(bild från http://www.max.se)

Vattnet och nötterna
Matens pris
lyfte i sitt program  – lyssna här – frågan om hur mycket vatten vi konsumerar med de mandlar och nötter vi köper och äter, man gjorde intressanta reportage både från Kalifornien i USA – ”världens mandelbod” där de flesta av alla mandlar i världen odlas och från Uzbekistan där man småskaligt odlade KRAV- och Fairtrade-märkta nötter för export. Programmet visade på ett bra sätt det ohållbara i de extremt stora vattenuttag för odling som sker i områden i världen som idag har stor vattenbrist.

Man lyfter också på sin hemsida fram exempel på vattenfotavtryck för en rad olika livsmedel. Se grafik nedan från Sveriges Radio, klicka på bilden för att komma till deras hemsida.

Grafik SR water footprints

Vad är water footprints?
Vattenfotavtryck är något som diskuteras allt oftare och som funnits ganska länge. Konceptet introducerades initialt som ”Virtual water” av John Anthony Allan som också fick Stockholm Water Prize för detta 2008. Det utvecklades vidare till en modell för ”Water footprints” av bl a Hoekstra et al. redan 2002. Det finns numera tom en egen ISO-standard för hur man ska räkna. Man räknar ihop den sammanlagda mängd ”blått vatten” dvs grund- eller ytvatten, den mängd ”grönt vatten” dvs det regnvatten som faller på den mark som behövs för att producera varan/grödorna samt ”grått vatten” som är  den mängd vatten som sammantaget smutsats ner eller förorenats i samband med odling, framställning, produktion och transport av varan.

Vad säger egentligen vattenfotavtrycket?
Detta kan bli väldigt stora volymer vatten som ni ser i grafiken ovan, t ex kan 1 kg nötkött beräknas kräva 15 000 liter för produktion, transport och distribution till butik, medan 1 kg kyckling t ex ”bara” kräver drygt 4 000 liter.
Frågan uppstår då, ska jag därför köpa och äta kyckling istället för nötkött?
Svaret på detta blir ju direkt inte särskilt lätt, vilket också är kärnan i kritiken mot water footprints. Om de till synes exakta kvantitativa beräkningarnas pekar på ett verkligt miljöproblem är inte självklart. Hur stort problemet är beror ju huvudsakligen på var i världen vattnet används eller förorenas och vilken sorts vatten det är – dvs blått/grönt/grått.  För de flesta livsmedel (här är iofs nötter och mandlar ett undantag) beräknas det mesta av vattnet som ingår i vattenfotavtrycket komma från regnvatten, för nötköttet i grafiken ovan ca 94% och för kycklingen 82%. Nötköttet kräver 4% av 15 000 liter dvs 600 liter blått vatten (= yt- och grundvatten som människor lätt kan använda till dricksvatten och eller bevattning) medan kycklingen kräver 7% av 4 300 liter dvs ca 300 liter. Kycklingen är då fortfarande ”lite bättre” men den förorenar samtidigt i snitt ca 3 ggr så mycket vatten som nötköttet.
Ni märker, så fort vi tittar närmare på siffrorna blir det minst sagt svårtolkat och då har jag inte ens taget med var i världen produktionen sker…

Water footprints – bra eller dålig grej?
Många personer är med viss rätt kritiska till hur water footprints används och kommuniceras idag. Bra exempel på kritiken och lite beräkningar finns i detta inlägg på Trädgården Jorden – för övrigt en mycket bra blogg om mat, lantbruk och miljö.

Det finns som jag ser några generella problem med footprints och då särskilt water footprints:
den regionala aspekten – 100 liter blått vatten i Uzbekistan är kanske mycket viktigare än 10 000 liter grönt vatten som årligen regnar ner på den svenska Östgötaslätten
dataosäkerheten – av förklarliga skäl är den stor i många beräkningar, de generella nyckeltal som t ex återges av Sveriges Radio ovan måste ses som grova schabloner.
systemavgränsning – räknar vi på samma sätt i olika länder och i olika skalor? Även om vi utgår från ISO-standarden så är risken stor att vi inte använder likadana underlagsdata eller gör samma antaganden
bedömning av effekterna – även om fotavtrycket är detsamma beräknat i liter så kommer konsekvenserna för människor, miljö och ekonomi att kunna variera stort
användbarhet för företag och policymakers  – om beräkningarna är osäkra och varierar så blir det svårt att styra utifrån / använda som indikator, detsamma gäller för bedömningen om varan/produkten verkligen orsakar några större problem eller inte
– användbarhet för konsumenten – är den totala summan i liter vatten det avgörande, eller hur mycket blått vatten eller hur mycket grått vatten som använts?  Vi tittar ju ofta bara på ett footprint i taget. Vad gör du som konsument om en vara har lågt carbon footprint men högt water footprint? Blir du verkligen hjälpt där du står bland butikshyllorna?

Så vad tycker jag?
Min slutsats är att water footprints är ett mycket intressant pedagogiskt verktyg som kan illustrera just ”ryggsäcken” av negativa effekter som varor producerade långt bort har på människors livssituation eller på miljön.

MEN jag är starkt kritisk till att så många, ofta väl insatta personer, helt okritiskt använder dessa i många fall schablonartade beräkningar som underlag för att diskutera storleken på vattenproblemen i Sverige och världen.
Jag tycker att Matens pris och Sveriges Radio kunde ha lagt lite mer kraft och energi på detta, särskilt som man vinnlagt sig med att göra än mer pedagogiska beräkningar kring hur mycket duschvatten en kopp kaffe, ett glas vin, lite olivolja etc. skulle motsvara.
Min åsikt är att dessa jämförelser är helt ovidkommande! Ska man presentera vattenfotavtrycket får man bemöda sig att ta fram fakta om den lokala påverkan vid produktionen på motsvarande sätt som man gjort för mandlarna och nötterna i programmet.

Men, vad är alternativet då?
Om inte vattenfotavtryck är så enkelt så tycker jag det finns minst ett intressant och också väl testat verktyg för att bedöma effekterna på vatten:
Water Risk Filter har utvecklats av WWF International och det finns 1000-tals case gjorda runtom i världen. Med detta relativt enkla verktyg kan ett företag eller tom en finansiell aktör göra en relativt bra bedömning om hur stor risk det är att ens vara eller tjänst medför större risk för vattenhushållningen eller vattenkvaliteten på andra ställen i världen. Så kolla in och lär dig mer om Water Risk Filter!

Och kommentera och diskuetra gärna detta här på bloggen eller i sociala medier.

 

Stort intresse för Svenskt Vattens kretsloppsutbildning

Introbild SV-föredrag 20 januari 2016

Jag hade förmånen att få föreläsa på Svenskt Vattens utbildningsdag
Avlopp och växtnäring i den hållbara bebyggelsen som genomfördes den 20 januari 2016. 

Mer än 140 personer hade anmält sig vilket var mycket roligt.
Jag pratade under rubriken ”Avlopp och växtnäring – en fråga om samarbete och politisk vilja” och försökte dels beskriva vikten av att det finns politisk vilja och politiskt beslutade mål och uppdrag om man vill genomföra utvecklingsprojekt inom Avlopp och Kretslopp och dels vad som är viktigt att tänka på för att få till stånd bra internt samarbete i kommunen.

Jag presenterade också sex framgångsfaktorer för att komma igång med utveckling av kretsloppsarbetet i kommunen.

  1. Tydlig ansvarsfördelning
  2. Demonstration och piloter
  3. Incitament längs hela kedjan
  4. Stegvist arbete
  5. ”Politisk skörd”
  6. Starta hos lantbruket!

Avslutningsvis lyfte jag hur viktigt det är att vi får till stånd nationella miljömål som tydligt beskriver hur mycket fosfor respektive andra växtnäringsämnen som ska återföras till åkermark i Sverige. Idag saknas nationella målsättningar som kan motivera till kommunala satsningar och utvecklingsarbete. Det räcker inte med att det sedan länge står i Miljöbalken, Vattentjänstlagen och Plan- och Bygglagen att vi ska styra mot förbättrad resurshushållning av naturresurser, Regeringen måste tydliggöra de ambitioner som kommuner och andra ska styra mot.

Får vi inte nationella återföringsmål på plats kommer det bli mycket mindre verkstad i de här frågorna tror jag. Förhoppningsvis får vi under början av 2016 besked om hur Miljö- och energidepartementet och regeringen ser på det förslag som Naturvårdsverket levererade 2013. Jag väntar med spänning på detta!
Vill du vet mer om mina tankar kring arbete med avlopp och kretslopp så skriv i kommentarerna.  Läs mitt föredrag här!

Under övriga delar av dagen fick vi också en rad intressanta case från kommuner – Knivsta, Uddevalla, Södertälje, Göteborg, Västerås och Helsingborg –  vilka börjat  jobba med de här frågorna samt lägesrapporter och inspel från en rad nationella aktörer.

Hela dokumentationen från konferensen är tillgänglig här!

 

Och jag som älskar mandlar… *Uppdaterad*

Nu så här efter juletider sitter jag och funderar på hur många mandlar jag egentligen ätit den senaste månaden. Det blir ganska många –  i glöggen, på julkakor, i julgodis och inte minst i maten – jag bara älskar lätt rostade mandlar! Flera hundra eller kanske tusen måste det ha blivit.

mandel_gross_m[1]

Vad har mitt mandelätande på den här bloggen att göra?
Jo, mer än 80% av mandlarna i världen odlas i Kalifornien som haft rekordtorka 4 år i rad (prova att bildgoogla ”drought California” för att se vad som händer där). Man driver nu sitt vattenintensiva jordbruk på lånat grundvatten och den smältande snön och isen i klippiga bergen är på väg att sina.  Det går åt så mycket som 5 liter vatten per mandel och produktionen av mandlar kräver årligen miljontals liter vatten.

Torkan i Kalifornien leder nu till både ekonomisk och ekologisk katastrof och dessutom måste många människor kraftigt ändra sina vanor. En bidragande orsak till problemen är att man av tradition har lagstiftning och regler som varken begränsat uttaget av vatten eller möjliggjort att med taxor och avgifter prissätta  vattenanvändningen på ett bra sätt.

Myndigheterna har nu under 2015 tvingats införa obligatoriska vattenrestriktioner och för första gången på flera decennier ställs nu också krav även på jordbrukarna. Tidigare åtgärder har riktats mot hushåll i städerna i form av informationskampanjer, förbud mot bevattning av gräsmattor, prishöjningar för kommunalt dricksvatten men detta räcker alltså inte. DN hade i höstas en bra artikel   om detta inklusive en rolig intervju med en man som sprayar gula och torkade gräsmattor gröna med färg.

Det är intressant att just nu har Kalifornien fått en mycket aktiv vattenpolitik där man tvingar myndigheter att utveckla prismodeller och avgiftssystem eller andra incitament för att minska den generella vattenanvändningen med 25%. Hur detta går kommer bli mycket intressant att följa framöver. Förhoppningsvis kan vi Sverige också lära något av detta?

Så tillbaks till mandlarna – hur ska jag göra med min mandeltörst?
– Ett första steg är att inte köpa så mycket okänt odlade mandlar vilket t ex finns i alla nöt- och snackspåsar som säljs överallt och som jag gärna äter istället för godis.
– Nästa steg blir att försöka köpa mandlar från icke vattenstressade regioner, vilket kanske inte är lika lätt. Efter lite research har jag lärt mig att flera av de eko-märkta mandlar som finns i affärerna kommer från Italien och inte från Kalifornien. Dessa är också betydligt dyrare, vilket gör att jag inte kommer att ha råd att köpa lika mycket mandlar som tidigare.

UPPDATERING: Sedan jag skrev detta har jag lärt mig att det också i Italien kan råda vattenbrist och att det inte är säkert att eko-odlade mandlar har använt mindre vatten än konventionellt odlade mandlar. Alla KRAV-odlare i alla länder ska emellertid följa IFOAMs regelverk och riktlinjer som är bra utformade vad gäller water conservation.
– Slutsats: Det är svårt att köpa ”vattenbra” mandlar…

– Det sista steget är väl att ersätta mandlarna i min matlagning med annat, tänker närmast på solros- och pumpafrön. Jag hoppas att dessa inte har lika stor miljöpåverkan som merparten av de kaliforniska mandlarna.

Till sist en utvikning till – tur att jag inte dricker mandelmjölk vilket enligt en artikel i The Guardian är något som kraftigt ökat de senaste åren. Mandelmjölken, mandelmjölet etc. ses bland många ”LOHAS-människor” (förkortning av Lifestyle of Health and Sustainability mer om LOHAS finns att läsa här ) som en hälsodryck bättre än vanlig mjölk, mjöl etc. och konsumtionen ökar stadigt. Baksidan av denna hälsoiver är givetvis densamma som för mitt mandelätande…

Små avlopp och kretslopp – är det någon mening med det?

Jag får ofta frågan om det egentligen är någon mening med att kretsloppsanpassa de små avloppen.
Det är ju bara högst 10% av all växtnäring som finns i samhällets avloppsvatten som kan återföras till åkermark på det sättet, istället menar många att vi borde satsa allt krut på lösningar för de stora avloppssystemen i städerna.

Jag tycker att det finns många skäl till varför det är värt att kretsloppsanpassa de små avloppen.

  • Genom att kretsloppsanpassa och återföra växtnäringen till lantbruket skyddar vi långsiktigt lokala sjöar, vattendrag och grundvatten från föroreningar och övergödning
  • Det är i de flesta fall inte dyrare än konventionell rening
  • Det är tekniskt enkelt och det finns många olika produkter och systemlösningar på marknaden som möjliggör kretslopp
  • Vi har flera hundra tusen dåliga avlopp som saknar rening eller behöver rustas upp, det är mycket enklare att kretsloppsanpassa dessa än att gå in och ändra i tätorterna befintliga system eller bygga om våra reningsverk
  • Lantbruket ser mer positivt på avloppsfraktioner från små avlopp än slam från kommunala reningsverk, förutsatt att det är kvalitetssäkrat och hygieniskt säkert.

Och om inte argumenten ovan räcker så finns ju dessutom bestämmelserna i Miljöbalken. I 2:a kapitlets allmänna hänsynsregler finns den s k Kretsloppsprincipen  som säger att:
”… den som bedriver en verksamhet ska använda råvaror och energi så effektivt som möjligt, och utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning…”.
Detta gäller all miljöfarlig verksamhet och då alltså även alla enskilda avlopp i landet!!!

Så vad hindrar oss från att ställa om de små avloppen till långsiktigt hållbara lösningar som möjliggör kretslopp?
Egentligen inte särskilt mycket mer än vanans och traditionens makt och avsaknaden av politiskt beslutade målsättningar.

Genom att kretsloppsanpassa de små avloppen kan vi börja redan nu med omställningen istället för att vänta på ny teknik eller finansiering för att bygga om städernas system.

Nutrient reuse as a solution multiplier

SIANI Policy briefPå uppdrag av SIANI, ett Sida-finansierat initiativ på SEI skrev jag tillsammans med Elisabeth Kvarnström,
Anna Norström och
Linus Dagerskog  ett
policy brief om de möjligheter som urinsortering ger för både hälsa, miljö och lantbruk.

Fokus är på situationen i utvecklingsländer men många av slutsatserna är också giltiga i för Sverige och andra länder i ”Nord”.

 

 

 

Key findings:

  • Nutrient reuse is a solution multiplier by addressing sustainable development on local, regional and global scale.
  • Agriculture can be a driver for sanitation as it can create demand for sanitation systems that simplify reuse, which in turn can lead to local business opportunities.
  • Involvement of farmers is crucial to ensure the performance of the productive sanitation system, i.e. that nutrients actually are reused in agriculture.
  • Local government has a key role as facilitator and regulator, finding ways to promote innovation while holding service providers accountable and achieving a degree of protection to public health and the environment.
  • Policy and legislation allowing for nutrient reuse are necessary pillars for the development of productive sanitation and sustainable agriculture on a larger scale.

Läs mer och ladda ner ”Policy briefet” här:

http://www.siani.se/resources/report/nutrient-reuse-solution-multiplier

Läs mer om SIANI här: http://www.siani.se

Konferens om avlopp och kretslopp

Svenskt Vatten arrangerar tillsammans med SKL, Havs- och Vattenmyndigheten, Naturvårdsverket och Avfall Sverige en heldagskonferens  med rubriken:
Avlopp och växtnäring i den hållbara bebyggelsen – från tätort till landsbygd

Jag är inbjuden att prata om hur kommunerna kan organisera sitt interna arbete och vad som krävs för att få till stånd kretslopp av växtnäring från avlopp till åkermark. Min rubrik är:
Avlopp och växtnäring – en fråga om samarbete och politisk vilja

Konferensen genomförs i Göteborg den 20 januari 2016. Läs programmet här:

http://www.trippus.se/eventus/userfiles/64263.pdf

 

Hur förvaltar vi gemensamma vatten- och växtnäringsresurser i Sverige?

växtnäringsseminarium-150924-490x223

Jag arrangerade ihop med Swedish Water House / SIWI en workshop den 25 september 2015. Vi samlade svenska aktörer och experter som på olika sätt arbetar med vattenresurser och vattenförvaltning och/eller växtnäring ur ett resursperspektiv.

Vatten-och-växtnäring-seminarium-Swedish-Water-House-Ecoloop-4.jpg

Vi diskuterade det svenska och internationella kunskapsläget utifrån två perspektiv:

  1. Växtnäringsflöden och resurshushållning
  2. Förvaltning och skydd av våra vattenresurser

Sedan diskuterades hur vi ska koppla arbetet med vattenförvaltningen till samhällets växtnäringsflöden.

Läs mer om workshopen och ladda ner föredragen från Swedish Water House hemsida:

http://www.swedishwaterhouse.se/sv/evenemang/hur-forvaltar-vi-gemensamma-vatten-och-vaxtnaringsresurser-i-sverige/